Homeopati är en gammal läkeprincip, som tar hänsyn till hela människan. I stället för att behandla och bota symtom, stärker homeopaten individens eget försvar. Kroppens eget oöverträffade försvar är nämligen bäst ägnat att ta hand om förekommande sjukdomar. Den tyske läkaren Samuel Hahnemann lade under 1700- och 1800-talen grunden för den vetenskapliga homeopatin och gav utförliga anvisningar för sjukdomsbehandling enligt homeopatiska principer. I modern tid har den grekiske homeopaten George Vithoulkas betytt mycket för homeopatins vidare utveckling. I många länder undervisas idag homeopater inom det etablerade högskoleväsendet, likaså undervisas läkare i många länder i homeopatins grunder.
Grundläggande för homeopatin är likhetsprincipen, "Simila smilibus curentur" , vilket betyder "lika botar lika". Med det menas att varje substans, som kan producera en helhet av symptom hos en frisk människa, tillika kan bota denna helhet av symtom hos en sjuk människa. En klassisk homeopat ordinerar därför, efter noggrann analys, endast ett läkemedel åt gången. Homeopater behandlar de flesta sjukdomar, fysiska såväl som psykiska. Både akuta och kroniska sjukdomar behandlas. Enligt svensk lag finns dock vissa begränsningar, bland annat får en homeopat ej behandla cancer. Enligt homeopatins synsätt är en sjukdom, med sina symtom, ett uttryck för en obalans eller rubbning hos individen. Är kroppens eget försvar tillräckligt starkt klarar människan att återfå balansen och bli frisk på egen hand. Är däremot kroppens försvarsmekanism försvagad behövs yttre hjälp för att återfå balansen och bli frisk.
Samuel Hanemann, Homeopatins skapare
Behandlingen tar hänsyn till fysiska och psykiska besvär samt till patientens personlighet. Detta innebär att två personer med samma besvär, kan få olika medicin. Just att finna den rätta medicinen, som alltså är mycket individuell, gör att det behövs lång tid för konsultationen.
Homeopatiska läkemedel framställs en-ligt en särskild process, potensering. Det innebär bland annat ett förtunnande av ursubstanserna, som hämtas från växt- mineral- och djurriket. Ett flertal vetenskapliga försök som gjorts inom homeopatin visar på goda resultat, som inte kan förklaras med placeboeffekt. Ytterligare ett argument mot talet om placeboeffekt är att i länder där barn får behandlas har man fått särskilt goda resultat hos dem. Även djur kan behandlas framgångsrikt. Den klassiska homeopatin växer mycket snabbt i hela världen och blir av många kallad för framtidens medicin.
Chamomilla Vem har inte druckit kamomillté för att lugna ett oroligt sinne eller en irriterad mage? Mindre känt är dess förmåga att i homeopatisk form läka vid t.ex. öroninflammation, kolik och irritation. Dock förskrivs homeopatisk medicin aldrig rutinmässigt. En noggrann analys enligt likhetsprincipen krävs och hänsyn till hela människan tas alltid